|
Ådi är en 12-årig herre som är otroligt pigg och
fräsch för sin ålder. Kanske ett arv från pappa Guten som
tjuvparade Ådis mamma vid 13 års ålder? Ådi kommer från
gamla fina Working Kelpie-linjer och har bra
vallhundar i stamtavlan. Jag träffade honom första gången
när han var 6 år gammal och föll handlöst för den intensiva
killen. Ådi är föremålsfixerad och får nog klassas som
pinnmanisk.
Hans husse fick aldrig den tid för Ådi som han hade tänkt
sig, så han tävlades aldrig, men är tränad i spår och
uppletande och vallning. Han är väldigt lättsam och
allmänlydig, lätt ha med sig och hålla på med. Spårar bra
och kör uppletande i högsta fart utan att någonsin slå över
och "tappa huvudet". Röntgades 6 år gammal, Hd grad B, Ad
0-0, patella ua och ögonlyst ua vid 10 års ålder.
Han är ca 54 cm hög.
Ådis mamma var bara 1 år och 8 mån när valparna föddes (tjuvparning) och
hon röntgades när valparna var några veckor gamla för att de
skulle kunna registreras. Hon har Hd grad 1, men när jag
pratade med SKK (för många år sedan) så sa det att hon borde
blivit omröntgad när hon var i form igen. Hon kommer själv
ut en kull på 7 individer, där 5 st är röntgade ua, 1 är
oröntgad.
Vi plockade ut Ådi på MH när han var 6,5 år gammal och det
var en ren fröjd att se, bortsett från lite tokigheter som
bara är Ådi. Lite förklaringar:
Vid kontakt hantering är han neutral och har inte riktigt
tid att vara kvar. Han är överlycklig och letar hela tiden
efter pinnar med blicken. På hanteringen drar han iväg och
ska hämta pinne till testledaren som "uppenbart" vill leka
med honom. Han är inte undvikande i den bemärkelsen, men han
har inte tid! I leken börjar han med att hämta en pinne som
han lägger på testledarens fötter och det tar en stund innan
han inser att det finns en trasa i luften. När han inser det
så kastar han sig handlöst in i leken med bra klipp. Lilla
bytet är han lite lydig på (får inte jaga för husse) och
springer båda gångerna ut i skogen och hämtar pinnar till
testledaren.
På avståndsleken så grymtar han till i första läget och
inser att det är en människa = hämtar en pinne i skogen,
provar med husse men kommer ihåg figuranten och rusar rakt
ut (därför det tar tid fram), sen inser han att det är
trasan som gäller och engagerar sig fullt ut på trevligt
sätt.
Dumpe och skrammel klarar han galant och stabilt på egen
hand.
Spökena blir lite tokiga, när spökena vänder sig om så drar
Ådi kraftig framåt mot spökena och håller på att välta husse
som surnar till och korrigerar. Då sätter sig Ådi ner och
sitter lydigt kvar på samma plats till husse lyckas övertyga
honom om att han får komma fram (tiden går ut). Och sedan..
Ja, hämtar pinne och är upptagen med det.
Samma lek i slutet som i början och skottfast.
Testledarens kommentar var:
-Den där borde gå i avel!
Ådi har en underbar personlighet och en vansinnig motor som
inte tar slut. Han styrka är nog ändå att han, trots sin
egenutvecklade maniska sida, är så balanserad i sig själv,
och fokuserad i det han gör utan att tappa fattningen! Han
har ett mycket bra gripande, det bara smäller i prylarna och
tål mycket tuff social kamp nära kroppen. Inte helt vanligt
på våra kelpies..
Tänk om man hade fått rikta den där motorn åt rätt håll
från början?
Ia är en
arbetsmaskin och min stora glädje i livet. Hon är 49 cm hög och lite för lätt och luftigt byggd för att passa
rasstandarden.
Hon är en otroligt anpassningsbar hund med ett bra psyke. Ia
gjorde en mycket fin korning på
480 poäng. Hennes tre bröder gjorde också mycket bra korningar.
Ia lever för att arbeta, hon ställer upp på allt, dag som
natt och älskar träning! Hon är inte så mycket tävlad som
jag tänkte från början då hennes första år gick ut på
räddningträning.
Hon är idag godkänd i elitspår, uppflyttat till högre sök,
högre rapport och har ett första pris i lydnadsklass elit.
Det är en tacksam hund att träna med. Hon har mycket kamplust
och är bra på nosarbete. Spårar distinkt och bra även på
grus och asfalt. Förig (för alla) på lydnadsplanen.
För ett par år sedan skolade vi om från räddningen, då vi hade turen att bli
handplockade av distriktet och F21 för utbildning. Ia gjorde
efter 2 månaders intensiv träning certprov som FM-hund och efter
ytterligare en månad certprov som Utbildningshund (TJH1) hos
F21. Det passar henne att köra med "vem som helst" och hon
är alltid trygg och lugn oavsett hundgårdsboende eller ute i
en bas.
Eftersom det är en väldigt kul verksamhet att vara i så
"skolade" jag också om mig och gick med i Hemvärnet och tog
Ia på ett så kallat "extraavtal".
Ia har 2009 varit utlånad till FHTE i 5 veckor för
Instruktörskurs Hundtjänst.
2011 var hon utlånad till Ungdomarna på Marma i två veckor.
Ia är mamma till S- och U-kullen.
Mer om Ia hittar du på hennes sida.
Kullen efter Ådi och Ia tar jag fram för att jag är i behov
av en viss typ av tjänstehund!
Valparna ur den här kullen är inte lämpliga som första
Kelpie/brukshund, utan riktar sig till dig med erfarenhet av
träning och tävling med bruks-/tjänstehundar.
4 hanar och 4 tikar blev fördelningen!
1 black and tan hane
1 red and tan hane
2 chokladbruna hanar
4 black and tan tikar
Namnen är:
Varro
Vix
Vophsi
Värsting
Vega
Vildvittra
Vira
Wild Trixie
Varro och Vira saknar ägare!
|
